Börjar dagen med att vakna ovanligt tidigt, 8.30 :) börjar komma in i dygnsrytmen och mattiderna.
Dagens projekt som jag besökt var dagmammor. Vi besökte 9 olika dagmammor men totalt så finns det 20 stycken som blir sponsrade av ADF med mat och material.Barnen var glada och man blev varmt välkomnad av både barn och lärare. Jag fick se vad dom ritat och en del sjöng för mig men många var även blyga :P Under våra promenader, jag och Harphool (som även jobbar på pojkhemmet och var han som visade mig runt) så var det ännu mer inblick hur de bor och lever. Sopor överallt, smuts och föroreningar i luften (kommer bilder senare). Han berättade för mig att dagmammorna var lokala volontärer och att dom var väldigt hängivna sitt arbetemed att göra det bättre för barnen. Jag frågade en av dagmammorna vad hon skulle vilja förbättra och fick som svar att hon skulle vilja ha mer kontakt med mammorna och ge dom skolutbildning och arbetsutbildning. Harphool berättade för barnen vad jag heter och att jag hade flugit hit, på alla ställen vi besökte undrade barnen om jag hade öppnat dörren eller fönstret medan vi flög, vilket jag tyckte var kul :) Fick berätta att det får man inte göra, så barnen lärde sig något av mig idag. Efter 3½ timme så var vi tillbaka på ADF och då blev det lunch, vila och läsning.
Efter jag hade vilat så gick jag över til pojkarna och pluggade lite och lyssnade på musik med dom. Mestadels vill dom lyssna på Hindimusik, men eftersom jag inte har så mycket av den varan så vill dom lyssna på HipHop eller snabb musik, så det blev en blandning av Slumdog Millionaire Soundtracket, HipHop och Hardstyle :P
Rakesh berättade sin livs historia för mig idag och det berörde mig djupt. Han började berätta att han aldrig träffat sin mamma för att hon dog när han föddes. Så hans pappa gifte sig med en annan kvinna som hatade Rakesh för att han inte var hennes egna son. De bodde i ett skjul i slummen och han blev slagen väldigt mycket av sin styvmamma. Hans pappa dog när han var 5år och styvmamman misshandlade honom både fysiskt och psykiskt, sa att han inte var värd något. Han visade även brännmärken på armarna och så har han ett stort brännmärke framför örat som är ca 10cm långt. Han berättade även att han inte visste vad kärlek var eller innebar förän han var 11-12år då han kom sitt första barnhem och började skolan. Där var han mycket blyg i början men har nu många vänner. Han satsar på sina studier för att han vill nå sina mål i livet, att få ett bra jobb, skaffa ett hus och familj. När han berättade allt detta för mig satt jag med en klump i halsen och kände mig sorgsen för att det som han varit med om. Men han har en sådan utstrålning nu och kämparglöd som gör att jag tror han kommer att komma lång i livet och det hoppas jag verkligen. Rakesh är någon som jag vill hålla kontakten med på lång sikt känner jag redan nu och jag hoppas verkligen att det kommer att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar